faker

Hej.
Jag har fortfarande inte berättat något för A. Jag är så himla hemsk, jag vet. Jag vet också att jag själv bara mår dåligt över detta. J tjatar inte på mig om att jag ska berätta direkt, men jag märker på honom att han vill. Han är nog lite irriterad, det skulle jag också vara. Men vi är tysta om oss två, ingen får veta, inte ens B.

Jag träffade J igår kväll. Han sov här. Underbara J. Men vi åt. J var jätte hungrig och pappas flickvän var hemma och påpekade att jag inte ätit lunch så jag blev tvungen att äta. Jasmine ris med curry kyckling. J lagade, och det var maaaaassor av grädde i. Jag höll på att börja gråta så det förstörde nästan hela kvällen med J. Men han är så gullig så efter ett tag så försvan ångesten och jag mådde så jävla bra. Tills han lämnade mig idag. Då mådde jag jätte dåligt. Ångesten kom som enorm våg. Jag skulle träffat A idag men jag måste verkligen träna idag, annars kommer jag bli så jävla FET FET FEEEEEEEET. Så jag ringde A, kommer inte ihåg samtalet exakt men ungefär:

A: tjaaa
JAG: hej
A: HEJ! :D Vad vill du då?
J: Ee, ja du, vi skulle ju ses i eftermiddag.
A: Ja, och ikväll och i natt också hoppas jag?
J: Nej. Alltså, för jag kan inte.
A: ... Nej?
J: Ja, jag måste vara hemma för pappa har semester och vill umgås.
A: Jag kan vara med?
J: Jag tror inte det går...
A: ... För du vill inte det.
J: Jo, det vill jag, men det går inte. Kan vi inte ses imorgon istället?
A: Nej, för då kan inte jag. Du kan ju inte ta mig förgivet.
J: Det gör jag ju inte.
A: Jo, du är alltid så dryg och ställer alltid in saker vi har planerat.

Sen fortsatte det så, han är så jobbig. Imorgon måste jag berätta för honom. MÅSTE. Nu ska jag träna. För det är vad jag måste just nu.