faker

J gick precis härifrån. Jag vet inte vad jag förväntade mig riktigt. Men det blev inte som jag trodde, jag trodde vi skulle ligga i sängen hela tiden och ja, för jag vet hur J kan vara. Men det var inget sånt. Vi pratade. Pratade och pratade i evighet nästan. Visade klockan iallafall, men det kändes som bara några minuter. När J gick fick jag iallafall en kyss. Jag kan inte förklara med ord hur underbart det kändes att få känna honom igen. Detta är äkta kärlek. Det är det. Hur kan det annars kännas så rätt?

Oj, fick precis ett sms från honom:
Ska du berätta detta för A, eller är det för tidigt?

Vad menar han med det? Ja, jag är medveten om att jag borde berätta för A hur det ligger till, men varför skulle det vara för tidigt? Nu blir jag orolig igen... Måste ringa honom, jag tänker inte sitta och vara orolig. Jag känner J, han vet vad jag känner för honom och undrar jag något tänker jag fråga honom rätt ut.

Hej. Jag har varit hos B hela helgen (tills nu..) det är därför jag inte har bloggat. När jag kom hem idag bröt jag iallafall ihop. Jag är så trött på att vara mig. Mitt liv suger. Det spelar ingen roll hur roligt jag än har, jag kommer alltid återvända hem ledsen med tankar på hur värdelös och fet jag är. Jag vill inte tycka såhär längre. Jag måste bli smal. Om jag blir smal, då kommer jag kunna vara lycklig. 100 procent lycklig.

Till något betydligt mindre deprimerande: jag ska träffa J imorgon! Underbart. :) Försöker skaka av mig A. Frågar inte om vi ska ses, behandlar honom liksom inte som en pojkvän. Men han verkar inte förstå. Han smsar om att han saknar mig, ringer mig, frågar när vi ska ses, om jag vill hänga med han och hans kompisar. Jag förstår inte, vi har aldrig pratat något om hur han och jag är. Han har aldrig dragit upp diskussionen om att han tycker att vi har liksom blivit tillsammans. Jag hatar det. Han verkar inte förstå någonting.

Idag har jag suttit inne vid datorn hela dagen, varför? Jo, jag har pratat med J. Gullat hur mycket som helst. Han också alltså. Han är så söt. Han sa att han saknar mig och vill träffa mig snart. Ska jag? Ja. Självklart, jag skulle gjort det även om det var riktigt fel att göra det. J är så fin. Han är en sån person jag aldrig kommer glömma ett enda tillfälle med, varken de bra eller de dåliga.

Idag kommer B och C hit och vi ska nog ut sen. Kan bli lite alkohol så jag vågar absolut INTE äta idag. Jag ska faktiskt träna nu, måste bara dricka lite vatten innan för jag känner mig lite matt och snurrig... Ingen mat på hela dagen, klarar jag det? Klarar jag det med ett kylskåp fullt av mat? Jag måste komma på ett sätt att koppla bort hungern, se till att sysselsätta mig hela tiden. Annars tar hungern över.

Idag har jag gjort absolut inget. Hur skönt som helst. Inte ätit, inte tränat, inte pratat med A. Dock har jag pratat med J, på msn alltså. Helt vanligt bara, inget om mig och han, inget om A. Bara ytligt prat. Undrar om han ångrar vad han sagt? Tänk om han tror att jag verkligen vill ha A? Hur ska jag bli av med A? Som sagt, jag har mycket att tänka på. För mycket. Jag vill kunna koncentrera mig på mig själv. Men som tur är så har ju maten och träningen blivit en del av min vardag, så jag behöver inte direkt tänka efter utan jag bara undviker maten automatiskt. Det är skönt. Men jag är så jävla trött på att känna hungern värka i magen 24/7. Jag är trött på det. SÅ trött på det. Jag orkar egentligen inte stå emot det längre. Men jag gör det automatiskt. Tänk om jag var en vanlig person som vaknade upp på morgonen, gick in i köket och åt frukost. För att det gör man på morgonen, äter frukost. Fyller en tallrick till brädden med mjölk och fyller sedan på med flingor, eller brer mackor med smör, kanske skinka eller ost på? Ett glad juice till det. Tänk om jag aldrig kom in i detta. Skulle jag gilla mig själv då? Hur kan någon gilla mig? Nej. Det går inte.

Idag har jag varit inne i stan med C och råkade göra ett misstag. Jag brukar i vanliga fall kunna hålla käften om hur hungrig jag är. Men idag så bara råkade jag säga det. "Oh.. Jag är SÅ hungrig". Då föreslog C att vi skulle gå in på McDonald's men jag lyckades övertala henne till ett annat ställe och jag slapp undan ganska kalori snålt. Riktigt dumt gjort, men jag tänker bara se det positiva i det. Det är ännu en anledning till att jag inte skulle kunna ha ätstörningar. Bra. Inte för att jag tror att C skulle misstänka något, men man vet ju aldrig. Det är bara ett bra exempel.

Nu är jag hemma hos pappa igen, vilket är väldigt skönt, syrran är också här och vi ska nog umgås lite ikväll. Det som hände igår var nog inget allvarligt, först trodde jag att någon sagt till henne att hon var ful men det var bara hon som stirrat sig lite för länge i spegeln. Lite komiskt om man tänker efter. Men det kommer säkert bli lite prat om det ikväll så då vet jag hur allvarligt man ska ta det som hände. Min lilla älskling liksom.

Kom hem för en stund sen och möttes inte av tystnad som vanligt, utan av min systers snyftningar, eller snarare storgråt.
Hon stod inne i badrummet framför spegeln, med en bomullstuss färgad av hennes foundation och mascara rinnandes nerför kinderna. Då trodde jag först att hon och mamma bråkat eftersom mamma inte var hemma. Men det var det tydligen inte. "vad är det då?" fick jag nog upprepa 1000 gånger men fick ändå inte något svar, bara snörvlande, tills hon utbrast "VARFÖR ÄR JAG SÅ FUL?!"

Ful? Jag förstod verkligen inget alls. Hon är jätte söt, så säger jag inte bara, hon är verkligen det. Jag blev chockad och försökte banka in lite vett i henne. Men det gick inte att prata med henne för hon grät verkligen okontrollerat. Så jag hjälpte henne tvätta bort sminket och nu är hon i sitt rum och tittar på TV. Ska snart in dit och göra henne sällskap men tänkte uppdatera bloggen först, vill ju inte svika mina älsklingar. ;)

Ja, jag var ju hos A ikväll. Blev mest massor av mys. Vad som räknas som mys vet jag inte. Jag tyckte iallafall inte att det var så jätte mysigt. Många av mina tjejkompisar pratar om att dom vill ha närhet och sånt där, men jag vill faktiskt inte ha det. Inte av A iallafall, dessutom kan han aldrig hålla sig till bara närhet. Ni förstår va? Usch...

Åt dessutom middag tidigare också, ris, kotlett med creme fraiche och någon krydda. Fanns sallad till också men den tog jag inte av, även fast det är nyttigt så är det bara onödigt att stoppa i sig ännu mer så att det blir mer att förbränna. Jag har ångest, är orolig över lilla syster, tänker på J, tänker på A. Det är för mycket nu. Jag vet inte vad jag ska koncentrera mig på.

Jag och B var inne i stan idag, vi träffade tyvärr inte på J. Jag fick faktiskt ett sms ifrån honom (J) för en stund sen "logga in på msn" men han är inte online? Men det är A.. Jag ska träffa honom imorgon, jag vet inte hur jag ska bli av med honom, eller om jag vill bli av med honom. Han smsar mig hela tiden, ringer, blir tjurig när han inte får tag i mig, gullar...

Är hos mamma just nu, har inte varit här på ganska länge så jag måste typ. Frukosten imorgon klarar jag smita ifrån, men middagen vet jag inte, därför vågar jag inte äta något även om jag är hungrigare än vanligt just nu, plus att jag är snurrig hela tiden nästan. Så jag ska inte träna något eller så. Kanske kan komma till A lite tidigare imorgon så att jag slipper middagen hemma, men tvivlar på det. =/

Jag vaknade för några minuter och efter en del funderande på mig och J igår så bestämde jag mig för att jag ska skriva till honom. Gud så patetiskt detta låter, skriva över msn... Suck.

Men jag skrev iallfall till honom för ungefär 2 min sen, han har fortfarande inte svarat, jag är sååå nojjig, tänk om jag har gjort bort mig nu?

****** (jag) säger:
hej (:


.....

---

uppdatering:

Han svarade tillslut, åh jag blir så löjligt lycklig av honom.

J säger:
tjoooo... sry, jag var i duschen
Jag säger:
Jahaaa, okej. :P
J säger:
jag tänkte skriva till dig igår J*** ;) (mitt fuuuuuula smeknamn som även L mitt ex gillade att använda...)
Jag säger:
:D varför det då?
J säger:
måste man ha en anledning till att skriva till dig? :F
Jag säger:
Nej självklar inte. :P Tänkte bara att vi liksom inte brukar snacka...
J säger:
nesh, synd kansk?
Jag säger:
joo,ja, det är det kanske...
J säger:
mmmmmmm. så du är tillsammans med A****?
Jag säger:
Jag vet inte riktigt.
J säger:
vadå "vet inte"???
Jag säger:
Ja, jag vet inte. Är kanske inte säker på han?
J säger:
Han är väll sjysst?
Jag säger:
ah, men det krävs väl mer.
J säger:
va inte för hård mot han, han klarar inte att ersätta MOI :D:D:D
Jag säger:
Nej, det gör han ju inte.. :P
J säger:
... :P de e därför jag är singel
Jag säger:
Vadå, varför?
J säger:
ingen kan ersätta dig. ;)
J säger:
så kan livet va ibland, nu måste jag in till stan. Lycka till med A... eller med mig. ;) puss
Jag säger:
Eh, jaha. puss

Åh...

Vad vill han egentligen? Det känns som han vet exakt vad jag känner, men vill reta mig, som vanligt.
Men så underbar han är, "ingen kan ersätta dig"... Förlåt, jag vet att ni inte läser min blogg för att läsa om sånt här, men det är en del av mitt liv. J är den enda som kan få mig på andra tankar. J är den enda jag skulle bli frisk för.

Jag har tänkt hela dagen. Kunde dock inte hålla mig ifrån att logga in på bdb och msn lite fort. J var inne, jag ville sååå gärna skriva till honom, vad som helst, bara "prata" lite. Jag tryckte upp hans ruta som vanligt, världens finaste visningsbild världens finaste namn. Så helt plötsligt står det J***** skriver ett meddelande. Pirrade faktiskt till i magen, vad vill han? Så försvann det, jaha, han slutade skriva. Men så börjar han igen. Men slutar efter ett tag, sen blev det inget mer. Jag är så nyfiken, vad ville han? Eller ville han precis som mig bara prata lite? Som vanligt? Sen plingade det till och det var A som skrev. Den där A.... Suck.



Ja, just det. Tänka. Jag kom inte fram till något alls. Oavsett vad jag bestämmer mig för att göra kommer det säkert fortsätta som vanligt så jag kanske bara ska ge upp? Jag ger upp, okej. Tillbaka till vardagen. Jag ska bli perfekt. Jag måste rycka upp mig, mina vänner har börjat märka att det inte är 100 % bra med mig. Det är bara att le och gilla läget. Jag ser fram emot framtiden, då ska jag vara smal. Perfekt.

då:


Nu:

Idag ska jag isolera mig från alla.
Jag har stängt av mobilen, jag ska inte in på bdb, inte logga in på msn. Jag orkar inte tänka på alla människor i mitt liv just nu. Jag ska träna idag. Sen ska jag ta ett långt bad, ett varmt bad för en gångs skull. Ligga där och bara tänka. Det är jobbigt när jag tvivlar. Jag har gjort det tidigare, en sida känner att det är nog, att detta inte är vägen till lycka, andra sidan känner ångesten över att bli tvingad att äta, släppa kontrollen och bli normal... tjock?

Jag har klarat mig ur tvivlandet innan, låtit den andra sidan ta över och fortsatt som vanligt. Jag vågar inte riktigt släppa detta, vad är jag utan träningen och en strikt diet? Inget.

Jag orkar inte ens be om ursäkt för att jag inte bloggat, känner mig så tjatig. Men jag är tacksam för er som fortfarande orkar klicka in er här, jag ska försöka bli bättre på att uppdatera, lovar! =)

Okej det tar emot att säga det, men jag hade sex med A. Jag vet, jag är hemsk. Läste att jag kallade J för "min älskling" i förra inlägget, herre gud... Jag vet inte vad jag vill och vad jag håller på med. Allt är så tilltrasslat. Jag har så mycket att tänka på. Jag har ju funderat på att kanske ge upp det här.. Hur nu det ska gå till, men berätta för någon? Nej... Jag kommer bli tvingad att äta. Kanske kan jag bli frisk på egen hand? Ååhh... Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Är det värt att leva det här livet? Kommer jag någonsin att bli lycklig av detta? Jag hatar att tvivla, det var bättre när jag trodde hundra procent på detta.

Gillar jag J? Gillar jag A? NEJ. Jag vet inte hur jag ska bli av med honom. Skulle det funka med J? Nae... Jag vet ingenting längre.

Så, ett snurrigt inlägg med tusen tankar, typ.

Läste inlägget jag skrev igår. Det sista jag skrev. HUR kan jag skriva något så hemskt? Jag är en hemsk människa. Hur kan jag skriva så om min älskling? Åh... Jag vaknade nyss och är fortfarande trött. Jag har lovat att sova hos A i natt. Jag kommer verkligen inte kunna sova eftersom jag nyss gjort det, men sova betyder väl något helt annat för honom...

Ska bara göra lite buljong och äta några gurk bitar, sen ska jag till A.

Jag har varit med A hela dagen, ville egentligen inte alls... Jag orkar inte med honom, hans personlighet, att han är så på. Han tyckte att jag skulle sova hos honom inatt men jag sa att jag har mens och att jag helst vill vara hemma. Big lie, jag har inte haft mens på länge nu. Skönt. Men kanske får det efter allt jag ätit nu i helgen? Varje gång jag får mens känns det som att jag har misslyckats.

Har tänkt på J hela dagen. Jag vill inte erkänna det egentligen, men jag tror jag vill ha honom tillbaka. Men jag vet inte säkert. Nu av någon anledning har jag ju fått A efter mig.

Nu ska jag ut och springa springa springa. :) Jag är ensam hemma så jag ska träna hela natten... Nästan. :P

Förlåt för att jag inte bloggat på flera dagar. Börjar kanske bli lite irriterande för er? ;) Ja, det känns som att jag börjar varje inlägg med att be om ursäkt.

Det har blivit så lite bloggning eftersom jag faktiskt slutat nian. Jag är inte så jätte ledsen eftersom jag ändå kommer ha kvar de vänner från klassen jag umgås med, jag brukar inte vara så närvarande i skolan. Alltså har jag inte fått så bra kontakt med särskilt många.

Har inte träffat A sen avslutningen men jag ska inte klaga, eftersom jag istället har träffat J. Vi har inte träffats i som att träffas ensam och göra något. Utan han har varit i närheten av mig flera gånger i helgen och jag trivs när han är med. Vi kan sitta och titta på varandra i evigheter. Jag vet att han har varit en idiot, båda har varit idioter. Vi har gjort slut och jag är nästan tillsammans med A. Men det känns så rätt.

Men i helgen har jag dock ätit för mycket. Jag har inte en blekaste aning om hur mycket kalorier allt har innehållit. Panik. Jag vet att jag skrev om att jag var trött på detta. Men om jag inte mår bra nu, hur ska jag kunna må bra genom att äta mig tjock och låta alla veta att jag innerstinne är en deprimerad patetisk tjej som är besatt av en töntig sak som sin vikt? Ja, jag kanske är patetisk. Jag kanske inte ens har anorexi, ni kanske har rätt. Jag kanske bara är en tönt.

Nu har jag tränat klart, egentligen skulle jag fortsätta ett litet tag till, men jag höll på att svimma så jag fick lägga mig ner och vila ett tag, just nu sitter jag och knaprar på gruka och selleri och dricker buljong. Riktigt dumt att göra det såhär på kvällen när jag egentligen bara kan gå och lägga mig och sova bort hungern, men inatt ska jag vara vaken. Sitter och pratar med en av mina bästa ana-kompisar på msn, det är så skönt att få ur sig alla tankar ibland. Dela dom med någon, och lyssna på henne.

Är inte så glad idag... Jag är så ledsen. Det här livet suger. Jag försöker intala mig att det här är bra, det är det här jag vill, jag kommer bli lycklig. Men det har pågått för länge... Det händer inget. Jag försöker vara den personen det är meningen att jag ska vara, glad och social. Jag har klarat det länge, men det där påklistrade leendet försvinner snart. Jag känner verkligen att jag inte orkar detta längre. Det är den tyngsta bördan jag någonsin burit. Helt ensam, men självklart tillsammans med er, men det är inte samma sak som att ha en riktig vän som stöttar mig. Jag hade J, han gjorde mig så lycklig, ni kan kalla det löjlig tonårskärlek, men det var något speciellt... Livet kändes inte lika hopplöst när han fanns där vid min sida. Jag är nästan nära att kanske tänka på att ge upp. Fundera på att berätta för någon, göra något.. Men nej...

The only way out is through everything i'm running from...

Kom hem ifrån skolan för en stund sen, A frågade mig om jag ville följa med hem till honom efter skolan men jag sa faktiskt nej, skyllde på att jag är för trött. Fast egentligen är det för att jag verkligen måste träna. Fick nyss ett sms från honom: "Hoppas du inte dissar mig nu? Jag som tyckte allt gick så bra... <3"
Usch. Förlåt, visst är det gulligt att han bryr sig, men vi är liksom inte tillsammans eller något sådant, han skrämmer ju iväg mig som han håller på. Men nu ska jag inte tänka mer på honom, för jag ska träna träna träna. Ska träningscykla lite i minst 45 min sen dansa och göra situps, armhävningar, ryggövningar, utfall osv. Detta kommer bli den jobbigaste dagen på länge. Jag hatar ju verkligen att träna, men det ska bli skönt att kunna gå och lägga sig med gott samvete. =)

Hej sötnosar, nej jag har inte dött. :) Stort förlåt för att jag inte har bloggat.
Men i torsdags så orkade jag inte blogga och i fredags så grillade jag. Fast jag åt inget, lycka! <3
B var med och grillade och vi blev vänner igen, vi kom fram till att vi har för roligt när vi väl är tillsammans för att hålla på och bråka. B ska iallafall låta J vara, det är ju skönt. Eller.. ja, det är det. :) Egentligen ska jag ju inte bry mig. Sen så sov jag hos A från fredagen till lördagen, och vi sov bara. :) Haha. Men jag tror nästan det börjar bli lite som ett förhållande mellan oss, enligt han och alla runtomkring iallafall. Jag vet inte vad jag ska tycka...

Jag mår jätte dåligt just nu. Har inte tränat på hela helgen. Det går inte att beskriva ångesten, men jag känner mig lite sjuk... Vet inte vad jag ska göra. Jag har gråtit i typ en timme, jag kunde ha tränat den timmen... Jag förstår mig verkligen inte på mig själv. Jag har gråtit liksom. Jag kan inte sluta. Hur kunde jag släppa kontrollen för en sån liten sak? Det hade varit lite förståeligt om jag börjat gråta för att jag hetsätit, men nu? Så dum jag är. Nu känns allt så meningslöst. Det går så långsamt, vågen står nästan still. Det spelar ingen roll hur mycket jag svälter mig, jag kommer alltid vara en fet ko.

Hej.
ÄNTLIGEN är jag hemma. Jag blev kvar med A en stund i skolan och sen så tyckte han att jag kunde följa med honom hem så vi satt mest och pratade ute. Det var ganska skönt, blev lite mys också. :) Han är gullig och så, jag börjar dock få lite panik för att han är så på... Men han kanske kan bli en underbar pojkvän som verkligen bryr sig? För han verkar bry sig. Han har inte betett sig som han gjorde på festen, ni vet när han frågade om jag ville suga av honom. Inte ens i närheten. Vet ni? B är ensam nu. Haha, vi började tjaffsa i korridoren när endel personer hörde och fattade vad det handlade om, så tjejerna i klassen är iallafall på min sida. Det känns ju skönt. :)

Däremot har jag inte hunnit träna idag... Så jag måste ut och gå typ 5 km nu. Är inte alls sugen på det men jag kommer inte kunna somna pga ångest annars.

Föresten: Tack för alla tips om vad jag kan äta när jag ska grilla. :) Om någon annan vill veta kan ni ju kolla kommentarerna i mitt förra inlägg.

Idag under min ganska långa lunch har A varit på mig som ett plåster. Herregud, folk börjar alltså redan se han och mig som ett par? Jag vill ju inget med honom, eller...?  J glor mer än vanligt, jag tycker synd om honom, vackra, underbara människa. Men så hemsk han har varit mot mig... Jag hörde från en killkompis att J inte brydde sig om några tjejer längre. Att han bara ingorerar alla. Så med andra ord kan ju B glömma honom. :) Haha, vi är fortfarande ovänner. Hon har sagt massor av annat taskigt nu, och jag har väl inte direkt varit en ängel heller... Men jag orkar inte med henne just nu om hon ska hålla på som hon gör. Kompisens ex ska man hålla sig borta ifrån.

Funderar på hur jag ska göra med grillningen i helgen. Haha, B får inte vara med? :P Men iallfall, kyckling? Usch, jag får ångest när jag tänker på de... Vad ska jag äta? Om jag äter kyckling kan jag ju smussla undan endel också, men vad kan jag äta till? För jag kommer ju bli tvungen att äta lite iallafall. Eller så kommer alla grilla korv, usch. Då får jag komma undan på något sätt.

Hej,
idag så bråkade jag och B, inte kul...
Bland annat för att hon kanske var på G med J's tvilling och sedan så sa hon att J kanske var bättre att sattsa på? För det första tycker jag det är sjukt taskigt mot J's tvilling och MIG. Ni som var inne på min bilddagbok kanske såg att hon kommenterat gammla bilder på J och skrivit att han var en idiot och för bra för mig och sådant. Jag förstår inte vad hennes problem är...? Sen började hon gnälla om A och mig och hoppade på mig angående honom, alltså att jag typ inte gillar honom. Idiotisk som jag är så sa jag att jag visst gillade honom, "jätte mycket"... not, liksom?

På grund av detta bråket har jag varken hunnit äta eller träna. Ena positvit andra negativt. Men om jag hoppar över båda gör det inget. :D Kanske får göra lite situps, ryggövningar, utfall och sådant senare.

Okej, jag har ingen bra anledning till att jag inte bloggat.
Jag kom faktiskt hem ifrån A klockan 1:00 någonting, i fredags.
Jag har inte orkat bloggen, legat i trädgården hemma hos mamma och kopplat bort resten av samhället lite. Men nu är jag hemma hos pappa i allafall.

I fredags var det ganska mysigt faktiskt. A hade inte köpt något onyttigt eftersom han inte ska äta något sådant nu inför sommaren (?) haha, det var iallafall en stor lättnad. :) Ja, vi strulade och mös(myste?) oss igenom hela filmen. Inget mer.
Så egentligen har jag inget intressant att berätta för er. A ska följa med mig, B och några och grilla nästa helg i allafall. Är inte så säker på att jag är så sugen på det. Jag har fått några "saknar-dig-redan-sms, ja, jag saknar ju inte honom direkt. Hah... Ändå skriver jag att jag saknar honom också, dumt av mig, jag vet...