lack of self control
Jag skäms, har suttit inne på toaletten och bara kräktskräktskräkts.
Frukost: Ett smörgåsrån med ett tunt lager mjukost och en kopp te.
Lunch: inget.
Middag: INGET
Övrigt: ... Ett paket marshmallows!!!!!!!!
FAN. Jag hade pengar i min jackficka idag i skolan. Och vi har lång lunch idag, dessutom var det äcklig mat idag i skolan (blodpudding) så min kompis ville köpa något att äta på ica. Jag kom ut därifrån med en haribopåse med rosa och vita marshmallows.
Jag mår illa av mig själv. Hur kunde jag? Jag tror det var försent att kräkas när jag kom hem. Kom mest vatten. Men det blir extra mycket träning nu. Nu bränner det i halsen, känns nästan som att det blöder.
På hemkunskapen bakade vi pepparkakor, vi behövde inte äta dom där, vi fick ta med dom hem. Det enda positiva idag. Dom ligger i min papperskorg.
Har du några tuttar?
Till Lollo:
Vem f*n vill ha tuttar?
Jag hatar mina. Skulle ta bort dom om jag hade pengar. Det är mycke snyggare med helt platt byst, ALLA kläder sitter snyggare också.
HAHA, det är fan asfult att inte ha några bröst. :P Haha, typ alla killar tänder ju på just bröst & rumpa, inte plankor så. (;
Melody: du börjar bli riktigt irriterande. Om du inte på något sätt har samma åsikter som mig och inte förstår dig på ätstörningar, varför läser du min blogg? gissar på att du är lite fat också.
Tror det är rätt många man kan räkna som inte har samma åsikter som dig men dom endå läser bloggen..
Faker: Förstår du dig själv på ätstörningar? Kan du bemästra dina inre demoner gällande dom?
Melody; Men vem fan bryr sig om vad killar tycker hela jävla tiden? Hatar verklige det där. "Killar tycker det är snyggare att se ut si och så". Men OCH?
Hur kan du uppmuntra en sjukdom?! Blir så ledsen! Har du inga vänner?
Låt henne va! Håll inne med de onödiga kommentarerna! De når ändå inte fram, tror jag.
Det är en ny dag imorgon gumman!
älskar oxå smala kroppar. men inte utan bröst.
haha, börjar jag bli riktigt irriterande? so? ;) Nej, jag förstår mig inte ett dugg på ätstörningar, men om jag vill så får jag väl läsa den här bloggen? Och om jag är lite "fat", vad fan har det med saken o göra? :O Haha, okej, jag är inte lika smal som er, men jag är nöjd med så som jag ser ut nu, och det är inte att vara "fat". (;
Om du ska ha åsikter om att vissa är för feta, ska väl vi få ha åsikter om att du är för smal?
Melody: Hon säger alltid så när man inte håller med. Jag skrev en hel del till henne för nån vecka sen och det slutade med att hon sa att hon blev irriterad på mig och att hon trodde jag var fet. Det blir väl kanske så när man vet att andra har rätt. När alla "bra" argument tar slut tar man till personangrepp vilket jag inte fattar hur man kan göra när man inte ens sett den andra personen :P
faker-gumman!
Du är värd så mycket bättre än det här livet, fyllt av ångest och otrevliga måsten.
Kramar i mängder
Du tjejen som äger den här bloggen, varför hatar du tjocka så förfärligt?
Jag kan fatta om du tycker att slanka modeller i särklass är snyggare och fräschare än tjockisar, men att allting kretsar kring att INTE bli fet. Du är i högsta grad väldigt tunn och smal, men tänk om du skulle vakna asfet.
Och du KAN inte banta, du kan bara vara tjock. Jävligt trist kanske, men skulle det avra slutet på ditt liv? Du har ju en familj, en bekantskapskrets, drömmar (som inte inkluderar att svälta dig till döds).
Det jag inte förstår med aneroxin är fobin mot fetma, tror de allra flesta skulle vilja vara normalt smala i dagens samhälle, men de flesta är inte det, och inte fan går deras liv sönder. Hur ser dina föräldrar ut? Mina äldre släktingar samt föräldrar är inte de smalaste, men de har ju fantastiska liv ändå, och det kan du också få, oavsett om du väger 45 eller 105 kg. Skulle du bli fet så är det bara bad luck, och bara att leva vidare.
Övervikt är inte AIDS eller något annat som man faktiskt verkligen bör undvika, sen kan jag tycka att man ska träna och äta hälsosamt, och hålla sig inom ramarna för en normalvikt, dvs till din längd (169) och ålder (som jag tyvärr inte vet) så skulle jag vilja påstå att en vikt på under 50 vore skadligt för dig, är själv 168 och väger 50 och skulle GÄRNA gå upp lite men har en väldigt hög ämnesomsättning..
Vad min poäng är i sammanhanget är att du självklart får tycka att smala är snyggare än tjocka, samt sträva efter att vara smal (i dagsläget har du sen länge passerat den gränsen), men att så passionerat kämpa för något så simpelt, som att bli lite rund.. Förstår det inte, kan du inte se det ur något komiskt perspektiv, du och pojkvännen, på bio och har jätteroligt, käkar massa popcorn och bara njuter av att vara?
Existerar sådanna tankegångar i ditt liv?
hej
jag har läst igenom i princip hela din blogg nu, tycker den är väldigt intressant. Vissa saker du skriver håller ja fullständigt med om. Tex att det alla verkar tro att det är mer än okej att hacka ner på nån för att den "är för smal" , när man å andra sidan anser det vara fel att säga åt en fet människa att den är för fet.
Alla vet att man inte mår bra av att vara för fet, eller för smal.
Själv väger ja mellan 46-49 å är 170 lång, alla som träffar mig har något å påpeka om min vikt. Jag är inte anorektiker, utan har bara en sån ämnesomsättning, jag går sällan upp i vikt.
En av mina bästa kompisar har bulemi och hennes idealkropp råkar vara min. Det påverkar mig så otroligt mkt att ja inte ens kan börja förklara det.
Jag försöker ständigt förstå henne och finna nya sätt att hjälpa henne ur det.
känner mig ganska insatt i hur hon mår å kääner sig osv, men jag undrar en del saker om dig. du behöver självklart inte svara om du inte vill, men d skulle vara intressant om du gjorde det.
Jag hoppas du inte tar allt på fel sätt, menar inget illa, är bara nyfiken.
Så här kommer lite frågor :
Du är som du säger Pro-ana, hur funkar det egentligen ?
Du står ju inte direkt för det, så jag antar att du skäms eller känner att ingen skulle acceptera dig i din familj/vänner osv om du kom ut med allt.
Och vad tror du kommer sen? vart vill du komma, vad gör du när du väl når ditt ideal ?
Jag är
nästan säker på att du faktiskt kommer att göra det, det är därför jag undrar vad som händer då?
hur går det med killen du va me, är ni fortfarande me varandra å vet han ?
Nu blev min kommentar gaanska så lång, men ja är tacksam för svar.
Ligger andra saker bakom din "mat-besatthet". Du är bara ett närmare steg döden. Synd om din omgivning. Skaffa hjälp om du bryr dig iaf om dina närmaste. Anorexia är en dödlig sjukdom.
ellinor: jag förstår att det måste kännas hemskt när du har din kompis drömkropp, jag vet inte vad jag skulle ta mig till om någon av mina kompisar svalt sig för att få sin kropp inte för att det är särskilt troligt.. Själv har jag en kompis, som precis som dig har väldigt hög ämnesomsättning, det hade jag också själv innan, det är främst därför ingen misstänker något trots att jag har 14 i bmi(lovar, det ser inte ut som det, ser ut som typ 26..............)de tror bara att det är för att min ämnesomsättning är så hög. Men min kompis blir jätte ledsen när alla påpekar hur smal hon är och prider anorexi rykten om henne:/
självklart kan jag svara på frågorna :)
1. Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag kan väl säga att det är så att jag är mer tacksam än ledsen över att jag har ana. Jag skulle bli förtvivlad om det där som gör att jag inte äter mig fet skulle försvinna. anorexin är liksom som en vän som stöttar. låter väl sinnesjukt? -.-
2. skäms gör jag väl inte direkt men om de skulle få reda på min anorexi skulle de göra allt för att få mig frisk. Vilket jag inte vill i nuläget, inte förrän jag nått mitt mål.
3. Jag vet inte, är ju svårt att veta hur lång tid det tar men antar att jag försöker hålla mig vid den vikten.
4. Ja vi är fortfarande tsm och nej han vet inte, vi har inte varit tillsammans särskilt länge och han kommer nog aldrig komma mig tillräckligt nära oavsett hur lång tid vi spenderar med varandra, för att få veta.
:) blev väl mest massa babbel, men jag försökte iaf:D
Tack ditt snabba svar :D
Ja kommer nog fortsätta ställa frågor till dig, följdfrågor å sånt, å fortsätta läsa din blogg. du behöver inte svara om d blir för personligt osv..
Du vill inte bli frisk, trots att du vet att du är sjuk, för att ana är det nda du har, det är du .
Men du kan tänka dig att vilja bli frisk å fri från det när du väl nått din idealvikt ?
Ja förstår att du inte vill berätta för nån, för ja, dom kommer med all säkerhet vilja tvinga dig sluta upp med allt å bli frisk.
men tror du att du kan hålla dig kvar vid en viss vikt utan att använda dig av anorexin, att du äter normalt och inte spyr å tränar måttligt osv å håller en å samma vikt?
eller tror du att du alltid kommer vara fast i samma tankesätt att göra det på.
aha okej, du vill inte släppa in honom så nära.
nee ja tyckte d va bra svar du gav . :D
ellinor: okej:)
ja, man kan säga att ana är jag, vet inte riktigt hur min vardag skulle se ut om jag inte hade anorexin.
1. Jag vet inte, jag har ingen speciell idealvikt, när jag tittar på mig själv vill jag känna mig nöjd. jag tror att jag kommer ha det svårt att kunna bli frisk och leva normalt när jag väl nått mitt mål, eftersom jag är rädd för att gå upp i vikt.
2. Svårt att säga, tror att jag kommer fortsätta spy upp mat, fast mest om jag känner om jag ätit för mycket. Känns nästan lite omöjligt att svara på eftersom jag inte är nöjd med mig själv nu och jag kan inte insätta mig i hur det är att vara nöjd. Hoppas dock att jag har kvar min ämnesomsättning att falla tillbaka på.
ja, det förstås, lite svårt å sätta sig in när man inte är där än.
Jag hoppas iaf du kan va nöjd me dig själv snart, å älska dig själv innifrån å ut.
kram
Hej
Jag blev visad din sida av en vännina, och om jag ska vara ärlig så var min första reaktion "fy vad fruktansvärt sorgligt, hon kommer aldrig bli vacker", och jag stängde ner din site. Men så kom jag nyss in på den igen, och jag började läsa ingående, och jag skulle vilja fråga dig några saker; om det är okey?
Du vet alltså om att du har ätstörningar? ser du dem som ett stort problem i ditt liv? Vad är et exakt som innefattar "ätstörningar" för dig, det faktum att du äter (även om det är sjukligt lite) eller det faktum att du knappt äter? Vem är det du vill vara vacker för, dig själv eller andra? Är du rädd för att dö?
Du måste förstå att jag inte är aggresiv på något sätt, men jag vill gärna prata med dig, jag har endel frågor (jag antar att du fick min mail i samband med det här inlägget).
Jag ä'r själv modell och jag kan säga rakt ut till dig att det finns INGEN agentur i världen som stöder det du gör, och inget annat jobb eller företag heller för den delen. Jag har svårt att förstå hur du tänker, och jag är väldigt intresserad av psykologiska faktorer.
Om du har tid någon gång så skriv gärna en rad och svara på mina frågor.
//Anonym (jag publicerar inte gärna mitt namn, men jag berättar gärna för dig vem jag är över mail)
anonym: om det är okej hur? Om jag mår okej, eller om det är okej att jag har ätstörningar(alltså, att jag accepterar dom). Jag mår inte okej, om det va det du undrade. & det är ganska okej att jag har ätstörningar. De hjälper mig kontrollera mig själv. Ger mig viljekraft att nå det jag vill.
Jag ser ätstörningarna mer som mitt liv. Hela livet kretsar kring dem. Vad jag får äta, inte äta, när jag ska träna, om jag gått ner i vikt, räkna kalorier osv. Men när jag väl nått min mål så vill jag sluta. Jag hoppas också att jag kommer klara det då.
En ätstörning för mig är väl vad de flesta andra säger att det är: att jag äter lite. Men för mig är det inget konstigt att äta lite, jag tycker inte det är en "störning" utan jag känner mer att ätstörningen sitter i huvudet.
Och jag vill vara vacker för mig själv, bryr mig inte riktigt om vad andra tycker.
:) hoppas jag lyckades svara på dina frågor.
