faker

Jag har haft en kompis, en kille, han och jag hade lite till och från känslor för varandra. Ett strul en gång och inget mer fysiskt. Men så mycket annat. Men  vi gled ifrån varandra för något år sen. Vi pratar ibland men inte mer. Umgås inte längre. Han går på en annan skola så jag har inte träffat honom på evigheter. Men igår så var jag och B inne i stan och "fikade" (drack kaffe, äckligt). Så säger B typ "Är inte det där din R?". Ja, det var han, satt där med en tjej och släppte inte mig med blicken. Jag hade inte en aning om vad jag skulle göra. Skulle jag hälsa? Sen började jag protestera över att B kallade honom för min. "Din R". Kunde hon inte bara sagt R? Skitsamma, nu till det viktiga: Jag kände ett sting av svartsjuka över  att han satt där med en jätte söt tjej. Löjligt av mig. Onödigt av mig. Det väckte massa gammla minnen. Att se han. Även fast han har förändrats jätte mycket. Jag kommer ihåg hur vi satt och tittade på film hela "kompis gänget" och att han och jag alltid lyckades hamna bredvid varandra. Jag älskade att vara nära honom och jag hade väl lite mer än kompis känslor för honom. Sen en gång när vi satt och tittade på film så tog han försiktigt min hand under filten och kramade den och lekte med mina fingrar. DÅ när vi äntligen började visa känslorna för varandra var jag övertygad om att vi skulle bli det perfekta paret. Men det blev inte mycket mer, förutom det där strulet. Vi bråkade, blev vänner, blev mer än vänner, bråkade, blev vänner, blev mer än vänner. Men aldrig tillräckligt "mer än vänner" för att det skulle bli något. Men skitsamma. Jag läst nyss igenom lite gammla inlägg i min blogg där jag har skrivit om J och så, och R har aldrig betytt så mycket som J.