answer
Kommentar:
"jag måste bara få påpeka att din blogg inte är så trovärdig. för det första heter hela bloggen "faker". Inga bilder visar ditt ansikte. Du skriver bara om vad du har ätit på din blogg, flera gånger om dagen. Nämner inte att du har några kompisar. Ingenting annat än mat. Sen står det att du är 20, fast du verkar gå i skolan? Och oftast brukar inte en anorexiasjuk vilja ha så mycket uppmärksamhet för sin sjukdom. Och det är ju lite intressant. För vad gör du detta för? Är det för att se hur andra reagerar på sånna extrema inlägg? Isånnafall är det jätteintressant. Det verkar ju vara många läsare och de flesta verkar jättekloka ang. vad man ska äta och må bra av."
Bloggen heter faker på grund av detta: about me Länken verkar inte funka, men kolla mitt första inlägg :) där jag "presenterar" mig. Alla bör läsa det innan ni kommenterar ngt.
Och jag har faktiskt två bilder där man ser mitt ansikte :) kolla igenom bloggen så lär ni hitta dom, orkar inte leta upp dom och länka.
Jag skriver faktiskt inte alls vad jag ätit flera ggr om dagen, jag skriver en sammanfattning av frukost,lunch och middag, det gör jag för min egen skull, för att jag vill hålla koll, dessutom har jag fått kommentare där tjejer ber om att jag ska skriva vad jag äter.
Nej, jag är inte 20 år. Jag fyllde 15 i januari och går alltså i grundskolan. 20 år är den förvalda åldern som jag inte orkat ändra.
I början av bloggen skrev jag lite om mina kompisar men nu handlar bloggen mer om min ätstörning. Nej, jag vill inte ha uppmärksamhet för min sjukdom, jag skriver bloggen för att det är skönt att få ur sig allt. Det är faktiskt extremt jobbigt att hålla allt för sig själv, ibland när jag misslyckats totalt, vill jag kunna berätta det för en kompis, eller när jag är glad över att jag gått ner i vikt. Men jag kan inte berätta detta för någon jag känner. Därför skriver jag det i bloggen.
Verkar inte som att du läst min blogg särskilt länge.
Jag måste bara påpeka:
Jag förstår om du vill för din egen skull hålla koll på vad du ätit osv i denna blogg, men tror du inte innerst inne att detta sporrar andra som är i "startfasen" av en äs att verkligen börja? Självklart har man ju ett val att läsa eller inte, men eftersom du själv är sjuk vet du ju hur svårt det är att sluta. Jag har själv haft äs för 8 år sen, men kommer alltid vara skadad från det. Jag tror bara att du sporrar folk med din blogg. Ta inte detta som nåt negativt utan det är bara en tanke.
Till "en som undrar": Människor som har allvarliga äs brukar ha ett liv som kretsar mycket kring mat/träning, då är det ju inte så konstigt om hon skriver mycket om det heller?
Alla missbrukare följer dessutom ungefär samma mönster och ett steg är att dra sig undan omgivningen, dels för att dölja, dels för att tankarna kring mat upptar så mycket tid att man inte riktigt fungerar normalt i sociala sammanhang. Då är det inte längre så underligt om hon inte skriver mycket om sina vänner.
Som alla som har tunga bördor att bära är det faktist skönt att lätta på trycket, kanske genom en anonym blogg. Men jag gillar inte på det sätt man, genom bloggarna, triggar varandra till att gå vidare ännu djupare in i äs-träsket.
Jag har en fråga till dig, "anorectic bitch" - vad är det som gör att du vill bli smalare? Är det för att smalast = vackrast? Vem är det i så fall du vill vara vacker för?
kram
/Linda
linda: tack för att du förstår :)
jag vill bli smalare eftersom jag alltid hade varit smalast, tills det började en ny tjej i min klass, jag är inte säker på att hon var smalare än mig(det är typ 5 år sen) men hon var iaf mycket smalare än de andra tjejerna. så då kändes det som att det enda jag var togs ifrån mig, och pressen att vara smalast håller fortfarande i sig, jag vet inte vad jag skulle ta mig till om någon av mina kompisar blev smalare än mig.
Känner igen tankarna, det är hemskt att förlora det enda som man kan hävda sig med. Helt plötslig rasar ens värld och man inser att alla andra är bättre, på allt! Man måste helt enkelt göra något för att inte försvinna nånstans i massorna, bortglömd....
