faker

"Skulle vilja vara frisk, men samtidigt vet jag inte vem jag skulle vara då och hur det skulle vara och vad jag skulle göra istället. Ätstörningen har blivit en identitet."

Detta är inte jag som skrivit utan en annan tjej med en ätstörning, hoppas verkligen inte du tar illa upp om du läser detta. Tyckte bara de där stämde så jävla bra på hur man kan känna. Jag själv har länge känt mig väldigt annorlunda jämnfört med andra anorektiker. Anorexin har inte tagit över min personlighet, jag har vänner och lever någorlunda normalt. Förutom att jag inte vet vad jag skulle ta mig till om någon är smalare än mig. Det var så jag fick min äs, en ny tjej började i klassen och jag var osäker på om jag fortfarande var smalast (hon var väldigt smal) jag gick i 3:an då och det var nog där det började. Många har skrivit att jag är modig som vågar komma ut med min anorexi och tankar om den osv. men jag själv tycker inte jag är så modig, det är mest skönt att få ur sig allt :)