faker

Lite om mig då.
Har haft ätstörningar i 5 år tillbaka.
Att vara smal blev snabbt 'min grej'. och pressen att vara smalast blev snabbt starkare och starkare.

Har ett BMI på 15.

Det värsta med detta är att all glädje jag visar är ett skal. Alla tror att jag alltid är så glad och stark. Därav namnet på bloggen: Faker. Yes. I'm a faker.

Vissa dagar blir det för mkt. Då bestämmer jag mig för att inte vara sådär fejk i skolan. Utan bara vara som jag verkligen är, innerstinne. Men så fort jag kliver in i korridoren och ngn av mina kompisar tittar på mig, ler jag stor och säger heeeej. Det GÅR inte att vara äkta. Det är inte så att jag känner glädje så fort jag kliver in i korridoren och träffar dom. Men det där påklistrade leendet kommer omedvetet, automatiskt, utan att jag vill det. It's not true happiness. it's fake happiness. I'm a faker.

Så nu vet ni:) tråkigt inlägg. Men kände mig tvungen att "presentera" mig.