faker

L har pratat med J och J har äntligen fattat att jag pratar sanning. Men när jag försökte prata om att det säkert låg något annat bakom det så blev han bara irriterad. "Det är väl inte konstigt om jag tror på det?!" Det var precis det jag ville snacka om, varför han trodde på något sånt. Självklart för att han känner att han inte kan lita på mig. Allt är jobbigt nu. Stämningen med J är konstig, spänd, iskall. Inte alls det vi hade innan, jag saknar det. Han säger att det inte är några problem. Att allt är bra. Att jag ska sluta försöka leta problem. Jag letar inte problem! Jag vill inget hellre än att kunna ignorera detta, såsom jag ignorerar hungern, att jag tappar hår, att jag blir allt frusnare och frusnare, mina tunna naglar, påsar under ögonen, dåligt minne... Jag vet vad svält leder till. Jag vet bara inte om jag fruktar det eller om det är lika bra. Lika bra att jag bara försvinner. Idag känns det så.
 I'd rather die thin than live fat.