vad vet en anorektiker?
Vet en anorektiker om att hon/han är sjuk?
Många tror sig veta att en anorektiker absolut inte vet om det. Jag tror det kan variera. Det beror nog dessutom på HUR pass långt in i skiten man är. För många påstår att jag är fejk eftersom jag vet om det. Men tror ni ärligt att jag alltid vetat det? Att jag vaknade en dag och tänkte: oj, idag fick jag anorexia. ?! Jag har själv levt i förnekelse riktigt länge. I början var det bara lätt träning och minskade måltider i rädsla för att gå upp i vikt och bli tjock. Att förlora kontrollen och sedan aldrig kunna bli smal igen. Sen blev det bara värre och värre (eller bättre och bättre???). Nu har jag ångest över en portions havregrynsgröt. På hela dagen har jag ätit en portions havregrynsgröt. Jag ska inte äta mer. Klart som fan jag förstår att det inte är normalt. JAG FÖRSTÅR FAKTISKT DET. Man behöver inte vara någon einstein för att förstå det. Men hur är man normal då? Hur klarar man att äta mackor, potatis, kött, pasta och dricka juice utan att få ångest, hur klarar man att göra det utan att bli fet? Hur gör man? Varför är det bara jag som blir fet av det? Är det verkligen så? Nej. Det är inte så. Det finns inget fel på mig. Åtminstone inte fysiskt. Än en gång, anorektiker är inte korkade.
Föresten, igår kom jag på hur mycket jag saknat vissa av er under blogg pausen. Era snälla kommentarer. Jag gillar er, och ni vet vilka ni är :)
Helt rätt. I början är det normalt, mindre mat, mer träning, men någonstans under vägen, efter en längre tid märker man att man börjar spåra men man förnekar det. Att ligga och gråta för att man ätit ett gram för mycket, man vet liksom att det inte är riktigt rätt. Sedan börjar man inse, eller så skrier omgivningen dte till en.
Jag älskar din blogg.
Anledningen till att du går upp så lätt nu är för att din förbränning har avstannat eftersom du äter så lite. Testa fortsätta med små måltider men äta oftare så att kroppen "vet" att den ska få mat så att den inte sparar på allt. Då kommer du att må bättre också.
du har rätt. Visst fattar man att man äter mindre än andra och tränar mer. Visst förstår man att det kan ge skador fysiskt i längden att gå ner i vikt på detta sätt. Men jag funderar också varje dag på hur det känns att äta någonting utan att få ångest över det. Bara jag äter en tugga av ett äpple får jag ångest och det är EN TUGGA ÄPPLE?! vem får ångest av det, klart jag förstår att det inte är normalt men jag får det ändå. Fortsätt kämpa! fortsätt orka. tillsammans kan vi klara detta. tillsammans ska vi ge varadnra styrka! jag finns här!
Du har rätt så rätt!
Underbar blogg, snälla, blogga mera, I can´t get enough!
Jag är också så himla trött på alla kommentarer jag får om hur jävla korkad jag är. Hur äcklig och dum jag är som förstör för andra. men jag tvingar inte någon annan att äta, och mitt IQ (som förövrigt är högt) har inget med min matvägran att göra !
