mörker

Jag och J blev vänner. Förvånande? Nja.. Haha. =)

Idag vaknade jag dessutom innan honom. För det mesta så sitter han redan på sängkanten och spelar tv-spel när jag vaknar (han är en riktig nörd inombords). Men idag vaknade jag först. Jag kan ligga och titta på honom i evigheter. Det finns ingen vackrare. Förlåt att jag babblar på om J. Men jag har aldrig haft en så stark positiv känsla. Jag som varit så full av hat mot allt tidigare... Men det känns fortfarande. Jag försöker att fokusera på J och allt det positiva med oss, men jag känner mig ändå så nere när han inte är med mig.

Varför förändras aldrig något? Hur mycket jag än går ner i vikt, hur mycket jag än tränar, hur lycklig jag än känner mig så finns alltid det där mörka kvar längst inne och kommer fram när jag är ensam...

Kommentarer
Postat av: Eriiza

Du är ursäktad, prata på om J.

Jo, jag vet hur det är att alltid ha det där mörka i bakhuvudet oavsett vad man gör..

Har dock inte anorexia, men deprission etc. Allt står med på bloggen i kategori Psyk

Hoppas att du blir bättre !



MvH Eriiza

2009-01-12 @ 17:03:20
URL: http://eriiza.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0