att ljuga

Jag pratade med en tjej igår som också har anorexi. Vi diskuterade lite allt möjligt och det var speciellt en sak som stannade kvar i huvudet på mig:
Hur ont det gör att ljuga för någon som verkligen litar på mig.
Jag har vänner, ytliga vänner som man träffar har kul med men inga man berättar allt för.
Jag har 2 vänner som jag berättar nästan allt för, självklart vet dom inte om min relation till mat. Men det är sånna vänner som man verkligen litar på, och dom litar på mig. Så det gör så himla ont att ljuga för dom, även om det mest är små vita lögner. Det gör ont.
Det gör också ont att ljuga för mamma, pappa och min syster. Min syster pratade senast förra veckan om att det är bra att ha någon som man verkligen kan lite 100 % på, hon syftade på mig. Jag kände mig så jävla rutten. Där sitter jag och nickar och ler och säger detsamma.
Jag vet att jag har ett val. Men anorexin väger mer, hur hemskt det än låter.
var hittade du din ana-vän?
alltid skönt ha ngn att prata m lite emellan, ngn som vet hur de e å faktskt förstår...!
Eller e de bara jag?
Btw, e du m på "gröna sidan"?
Svara gärna i min blogg =)
Take care
bonie:
på "gröna sidan" faktiskt :) ja, det är skönt:P
du har inte länkat till din blogg;)
har inte hellr någon ja kan lite på till 100%..
vad gör du ifall nån av dina nära vänner eller familjemedlemmar hittar bloggen och förstår att det är du?
fast än hur stark din anorexi är, varför inte berätta för din syster, eller någon annan du känner nära?
visst, du kommer antagligen känna en massa ångest efteråt. men jag lovar, om sisodär några år så skulle du nog aldrig ångra att du var så stark och berättade för någon du litade på.
skulle det inte vara roligt att få bli frisk igen?
(jag vet att jag låter som om jag inte fattar något, men har själv varit inlagd p.g.a. anorexi, så lite fattar jag.)
that sucks. tro mig. har själv levt i lögn angårnde mat i snart 15 år. han vet om att jag har haft ätstörningar men fan inte att jag håller på att svälta mig själv till döds. det gör jävligt ont i en att ljuga för någon som står en mycket nära. men det är juh så. man lär sig ljuga för andra i den grad att man tror på det själv. jävlig sjukdom det där =/
pooooor u!!!!!!!!! synd om lilla dej!