kan inte fatta det
Har försökt bloggat hela dagen, utan att lyckas. Äntligen funkar det. Jag är riktigt, riktigt jävla nere just nu.
En av de värsta sakerna som kan hända har hänt. Min läkare har dragit upp ätstörningar som en av anledningarna till min undervikt. Självklart sa hon inget när jag var med utan hon sa det till mamma och så pratade mamma med syrran och syrran med mig. Tack sis<3
Mamma verkar(enligt syrran) som tur är lite skeptisk till min läkares teori. Men det är riktigt illa iallafall, för innan har det inte varit några problem att dölja att jag inte äter osv. Ingen har ju ens haft en tanke på ätstörningar och har därför inte letat efter några tecken på det. Men om dom nu börjar göra det vet jag inte hur det här slutar. Jag har panik just nu. Jag kan inte sluta gråta. Tänk om dom upptäcker mig, tänk om dom tvingar mig att bli ett stort fetto?! Jag vill inte. Jag vill inte. JAG VILL INTE.
Borde kännas jobbigt du :/ läser din blogg dagligen, du är otroligt stark måste jag säga. Men du har nog förstått att innerst inne,
så finns det bara två alternativ, du vet nog egentligen att du inte kan leva så som du gör med så lite mat och så mycket träning, det skulle sluta med döden eller att du får hjälp, och då kommer du få bli tvingad till mat, men ingenting säger att du skulle behöva bli tjock för det, du behöver inte vara normal (vem vill egentligen det, men alla verkar tro att det är det bästa , att inte sticka ut) du kan fortfarande vara smal, men inte ha sjukdomen. Men får ju hoppas då att allt löser sig :)
kramar!
* som normal menar jag då att man behöver inte vara normalviktig och se ut som alla andra i hela sverige, man kan ha tränad, slank kropp utan att äta så lite.
Jag tror att det är bra för dig om någon upptäcker dina ätstörningar. Då kan du bli av med sjukdomen och ångesten
Vore det inte lättare om du bara dog då? du är nämnd i min blogg förövrigt.
YES!!
Fegon: För vem?
Roligt att min blogg påverkar dig såpass att du orkar slösa ett helt inlägg på lilla mig.
Vore väl lättare för dig?
Och nej, din blogg påverkar inte. Den fick dock stå som exempel på hur sneknullad man kan bli i skallen.
men nämner man en annan blogg i sin blogg så har ju den uppenbarligen gjort ett intryck. och! om en blogg om en anorektikers liv och struggle att hålla det hemligt och att hålla vikten INTE berör en så är man bara sjukt jävla ovärd och okänslig.
Jag tycker "Fegon" är lite beige.
jag tycker att blommaland är väldigt åsiktsrädd och jag tycker att isabella inte har ett dugg rätt i det hon påstår. Varför ska en annan persons dumhet beröra mig? och om det inte berör mig, varför skulle jag då vara ovärd och okänslig? Måste man känna sympati till allt? - Om en man tar en hammare och slår sig själv på samma ställe varje dag tills det går så långt att mannens ben blir skört och slutsligen rasar ihop... så jag då bli ledsen för att det hände eller ska jag tycka att han får skylla sig själv för att han har slagit sig själv så länge att det har blivit en daglig ritual? Människan är ett vanedjur, vill man sen fucka upp allt genom att mixtra men onaturliga vanor.. så får man faktiskt skylla sig själv. Och jag menar, hur faaaaaaaaaaan kan man dölja att man är anorektisk? Om jag är fem meter lång så kan jag inte dölja det genom att bära en keps. Faker är ett tydligt exempel på att man kan vara dum i huvudet och få skylla sig själv.
Fegon har en tydlig poäng.
