faker

Nu har B tagit gått hem. Jag frågade henne, jag var så orolig så jag kunde inte låta bli, jag var tvungen att göra något innan det var försent. Men jag frågade inte rätt ut "Har du ätstörningar?" utan jag påpekade att hon gått ner i vikt och hon blev jätte glad. Så bad jag henne ta det försiktigt med bantandet så att det inte skulle utvecklas till något annat. Hon berättade att ångesten hon börjat få när hon ätit mer än vanligt har skrämt henne och så pratade vi en stund om det. Hon lovade iallafall att prata med mig om det blev värre. Som tur är verkade hon inte bli uppstressad när jag drog upp ämnet så jag tror inte det är någon fara, än. Men måste hålla koll på henne.

och du som skrev att det var jag som påverkat henne vet inte vad du snackar om! Ingen jag känner har en aning om vad som händer, speciellt inte mina vänner, de försvarar mig så fort någon kallar mig för smal och säger att jag inte kan hjälpa det. Om B visste att något var fel hade hon försökt hjälpa mig, det vet jag.