hatar mig
Herregud, det är klart att jag gör.
Någon utan ätstörningar kan inte förstå det hatet jag känner mot mig själv. Det är verkligen stort. Det läskiga är att jag ju inte alltid känt så. Jag gillade mig själv ibland. Det är mer än 5 år sen jag gillade mig själv eller något som har med mig att göra. När jag ser mig själv i spegeln vill jag krossa den. Jag vill skära sönder varenda feta kroppsdel jag har. Försök nu inte få mig att känna mig skyldig när jag skriver såhär om mig, för att jag ska "tänka på hur andra känner sig som väger mer än mig". Fuck det :)
I mina ögon finns det ingen människa med mer misslyckad kropp än mig.
du, jag känner precis samma sak. precis samma. i mina ögon är det min kropp som är mest misslyckad av alla...men jag försöker göra nått åt det iaf. som du.
om folk nu tycker man är elak om man är smal och säger att man är tjock (tycker man är det),.. jaa då får dom antingen göra nått åt sig själv, eller sluta ta åt sig. (:
kämpa på!
puss
å, vad jag håller med! Det var länge sedan jag tyckte om mig själv. Nu förtiden hatar jag min spegelbild och jag avskyr att folk håller i mig och ska kramas hela tiden. Jag avskyr kroppskontakt för det får mig att känna mig tjock och jag hatar den kropp jag ser varje gång jag tittar mig i spegel.
Jag tror du måste börja gilla din personlighet först. Försök göra någon glad varje dag så det märks. Då kommer du säkert tänka " tufft jag gjorde någon glad de är bra" Sen kan du försöka göra dig själv glad. Bus enkelt när man börjar-.
Jag är mer misslyckad.
Hoppas du får hjälp eller kommer till insikt en vacker dag. Det du håller på med är ett sjukligt beteende, vilket du tydligen verkar veta. Synd bara att du inte vill göra något åt det, låta någon hjälpa dig osv. Tragiskt.
Jag är stolt över de pat. som finns på psykavdelningen där jag jobbar extra, som förstår när dem behöver hjälp och ber efter den.
Jag förstar dig verkligen, var sjuk i anorexi i manga ar. Det gar att ma bättre, men man maste komma till en vändpunkt där man ger upp kampen mot sig själv, och vänder styrkan till att bli frisk. Tillslut krävs det ju mer viljestyrka och disciplin att äta än att inte äta, det är det som är grejen. Man tror man har kontroll, men det är precis det man inte har. För mig blev vändpunkten att läggas in, men sen krävs det ju mycket mer än sa för att bli frisk. Stor kram!
